Buddabacken

Som såmånga gånger är man uppe innan tuppen hunnit gala sin första ramsa. Några minuter över tills cykeln ska rulla ut ur garaget. Vädret verkar inte ha bestämt sig riktigt än. Det ser ganska skönt ut. Fast jag vågar inte lämna regnjackan hemma.
Förutom jobb så är dagen ganska oplanerad. Eftermiddagen kommer nog ägnas åt lek och stoj med dottern. Nyupphängd gunga i äppelträdet ska säsongsinvigas förstås!

Ett litet inlägg efter att vårdförbundet, SKL och medlarna har haft en dejt idag, utan synbart resultat. Nytt möte nästa tisdag. Jaha.

Jag upprepar:
Lön i relevans till arbete och ansvar! Det är ett krav och inget annat.
Vi ber inte, vi begär! Kompetent, akademiskt utbildad vårdpersonal ska avlönas rätt!

Frågeställningen i rubriken syftar till att kompetent vårpersonal riskerar förflytta sig till grannländer samt privata vårdgivare. Då kommer naturligtvis även kvalieteten sjunka vad gäller vården för övrigt. Jag hoppas verkligen att alla inser det!

Förresten. En  fantastiskt underbar vårdag idag! '


                                                                              




                                                                            

I takt med att den pågående vårdförbundsstrejken trappas upp ökar även den inre kamplystnaden, hos mig liksom hos flertalet andra. 
Generationer av förtryckta, hierarkiskt styrda yrkesgrupper har tydligen fått nog.  Äntligen!

För var dag av konflikt som går, visar sig ett välrotat system av djupt missnöje. Snabbt spirande skott  tar sig, likt asfaltsblommor, med enorm växtkraft, genom lager av gammal sliten asfalt.

Nya friska plantor skjuter upp. Individer som vill ha frisk näring i form av välförtjänt och väl tilltagen lön, liksom uppriktig uppskattning från chef och arbetsgivare.
För varje dag som går biter sig arbetsgivaren allt hårdare i svansen genom hävdelser som att  att vårdförbundet skulle vara orsak till hälsofarliga åtgärder. Jag anser att så är inte fallet utan att man istället bevisar motsatsen.  Den mobiliserade skaran kräver, i rättvisans namn, bara att ett steg tas mot en rättmätig ersättning för livsviktiga arbetsinsatser, utförda av  en kompetent yrkesgrupp med akademisk utbildning.
Genusperspektivet i frågan behöver knappast lyftas ytterligare. Den historiska effekten får helt enkelt tala för sig själv .

Den stora faran ligger istället i att betydande delar av en stor yrkeskår ställer saken på sin spets och, genom drastisk handling, visar sitt missnöje. Denna tanke ,som tidigare funnits som en vag hägring i horisonten, tycks nu befinna sig allt mindre fjärran. 
Ett stort antal, åtminstone av den yngre generationens yrkeskunniga, kommer troligtvis inom kort att bevisa sin mobilitet. Det geografiska avståndet är definitivt  inte särskilt långt till högre lön.
Jag tror det är dags för arbetsgivaren att inse detta, eller ta smällen!

Undertecknad är en manlig sjuksköterska, inom en kvinnodominerad yrkeskår.  Det är rent patetiskt att tro att jag själv, eller någon annan för den delen, någonsin skulle få likna mig vid 1800-talets Florence Nightingale. Jag rent ut sagt vägrar ikläda mig den traditionella, "moderliga" bild av sjuksköterskerollen där kompetensen skulle ligga i någon slags förmåga att hålla gamla sjuka människor i handen. Därmed säger jag inte att empatin, genom dess professionella uttryck, är en viktig del av yrkesrollen.

Förstå istället att jag har kompetensen att hantera och administrera potenta läkemedel. Preparat som, utan kunskap och färdighet kan vara direkt livsfarlig för den levande organismen.
Jag har fömågan att, med hjälp av avancerad medicinsk teknisk utrustning, övervaka vitala parametrar i samband med sjukdom och avancerad behandling. Faktorer som kan innebära skillnad mellan liv och död.

Jag önskar att samhällets makthavare å det snaraste kommer inse att den verkliga faran ligger i frånvaron av ovanstående kompetens. För det är ett faktum att det  finns lockande alternativ,
för mig och för många andra!

Jag tror jag har uttryck mig i klarhet!

Ja!

Äntligen fyller det på med energi. Solen laddar upp oss igen. Under de sörjiga, mörka vintermånaderna har det varit rena pesten att häva sig ur sängenpå morgonen men nu har jag vunnit mot väckarklockan tre dagar i rad.

Trädgården lockar och pockar. Snigelslakten har börjat. Fruktträd och bärbuskar har fått sin våransning.  Pallkragarna är uppställda. Riset är uppeldat och premiärturen till handelsträdgården resulterade i ett baslager av plantjord och gödsel.

Även denna dag möts jag av gassande sol när jag kommer ner i köket. Ytterligare trädgårdsprojekt kan betas av. Sista krattningen av löv.  Köra bort de sista uppgrävda spireorna och fylla hålorna med jord.

Äntligen vår!

Så bröt den ut,
våren,
och med den, även strejken.
Klungor av sjuksköterskor skred idag fram,
längs stadens gator.
I väntan på högre lön-
och förhöjt status.
Klart vi ska ha högre lön!
Vem missunnar oss det???

Mellandag!
Dagen mellan sjukdom och hälsa.
Solsken.
Hundra projekt på gång ute.
Stannar inne,
en dag till....

Minnen tränger sig på.....
En ung, spenslig, sommarledig skolpojk mottar glatt en slant från sin far, siktar in sig på den säsongsöppna kiosken i stadsparken och lägger hakspetsen mot avställningsytan framför kioskluckan.
- Puck o klubba, tack.
Ett förvirrat uttryck innfinner sig hos kioskbiträdet
-Puck o klubba, upprepar ynglingen, troligen iförd avklippta jeans och tjock, pottklippt frilla. 
Varorna ställs slutligen fram på avställningsytan.
Kunden lämnar motvilligt ifrån sig veckopengen, tar varorna och trampar med besvikna ögon under lugg  tillbaka till filten på gräset.
Det lyckliga i historien är att ynglingen fick sin planerade klubba. Lakritspucken fick dock bero, sannolikt tills senare veckopeng betalats ut. Istället blev det till att sörpla ljummen chokladdricka ur glasflaska. Och visst är det väl gott med Pucko.
Men vad är en Pucko jämfört med en LAKRITSPUCK?!

Med tanke på upptrappade konflikter och hårdnande toner dessa dagar finns all anledning att, med stort tryck, bidra med en missnöjd röst.
Tre år av akademisk utbildning med efterföljande studieskulder kan, och ska, på inga villkor konkurrera med lägre utbildade yrkesgrupper. Grupper som ej i samma utsräckning har juridiskt ansvar för patientsäkerheten samt det ständiga behovet av att "kontrollera"  högre utbildade yrkesgruppers handlingar.
Jag förväntas tex kunna allt vad undersköterskan kan och mycket mer därtill. 
Dock,  speglar sig dessa förhållanden på intet sätt i plånboken.
För att  på ett tydligt sätt sammanfatta andemeningen i detta:

Jag utbildade mig inte till sjuksköterska för att jag ville ha lite pengar.
Det tror jag alla förstår!