Konvalescent vs. vårvirus

Mellandag!
Dagen mellan sjukdom och hälsa.
Solsken.
Hundra projekt på gång ute.
Stannar inne,
en dag till....


Det smakar nostalgi. Lakritspucken lever!

Minnen tränger sig på.....
En ung, spenslig, sommarledig skolpojk mottar glatt en slant från sin far, siktar in sig på den säsongsöppna kiosken i stadsparken och lägger hakspetsen mot avställningsytan framför kioskluckan.
- Puck o klubba, tack.
Ett förvirrat uttryck innfinner sig hos kioskbiträdet
-Puck o klubba, upprepar ynglingen, troligen iförd avklippta jeans och tjock, pottklippt frilla. 
Varorna ställs slutligen fram på avställningsytan.
Kunden lämnar motvilligt ifrån sig veckopengen, tar varorna och trampar med besvikna ögon under lugg  tillbaka till filten på gräset.
Det lyckliga i historien är att ynglingen fick sin planerade klubba. Lakritspucken fick dock bero, sannolikt tills senare veckopeng betalats ut. Istället blev det till att sörpla ljummen chokladdricka ur glasflaska. Och visst är det väl gott med Pucko.
Men vad är en Pucko jämfört med en LAKRITSPUCK?!



Samlade Syrror Säger Stopp!


Med tanke på upptrappade konflikter och hårdnande toner dessa dagar finns all anledning att, med stort tryck, bidra med en missnöjd röst.
Tre år av akademisk utbildning med efterföljande studieskulder kan, och ska, på inga villkor konkurrera med lägre utbildade yrkesgrupper. Grupper som ej i samma utsräckning har juridiskt ansvar för patientsäkerheten samt det ständiga behovet av att "kontrollera"  högre utbildade yrkesgruppers handlingar.
Jag förväntas tex kunna allt vad undersköterskan kan och mycket mer därtill. 
Dock,  speglar sig dessa förhållanden på intet sätt i plånboken.
För att  på ett tydligt sätt sammanfatta andemeningen i detta:

Jag utbildade mig inte till sjuksköterska för att jag ville ha lite pengar.
Det tror jag alla förstår!


Vemod!

Jag står på verandan och en känsla av vemod blandas med stigande ilska då jag vänder blicken över kyrkviken, mot det som snart skulle ha blivit en av sommarens glada ingredienser.
Olssons brygga.
Nu har det brunnit, igen!
All sympati är dessa dagar riktad mot ett par av arvikas sanna entrepenörer.
Tror och hoppas att ni har tillräckligt med energi och stöd för att kämpa vidare!
Arvika backar upp!


Brunahuset i Buddabacken

Det har gått drygt ett och ett halvt år, ja i stort sett, sedan vi satte ner klackarna på vår första, alldeles egna tomt. Fyra och ett halvt tusen kvadrat natur av skiftande karaktär som hädanefter ska planeras och skötas. Därefter har tiden bara rusat iväg. Livet i buddabacken är något helt nytt. Och så kom ju förstås den största förändringen av alla, dvs när det i slutet av maj blev tillökning i familjen och rummen plötsligt fylldes av barnaskrik. Dessa ljud har lyckligtvis ändrat karaktär efter hand och har nu formats till små enkla meningar av sammansatta ord.


Nyare inlägg
RSS 2.0